Norma Bates Blogg

Jag vet att jag måste sova nu för imorgon jobbar jag från 8.00 till 8.00 på torsdag, men jag trivs med det. Sedan blir det midsommar i Norrland och ett gästinhopp i Hede, Härjedalen. Det är Sotarn, Per Frisk, Jon från Bollnäs som ror årorna och jag kan bara gapa, slinka in med lite tamburin och doa lite. Det är en lyx att få sjunga. Jag älskar det!

Bosse Winberg från 60-talsbandet  The Spotnicks  lirar några Spotnickslåtar och jag sjunger lite ACDC, Rolling stones, The Donnas, Chuck Berry, Nancy Sinatra och körar till nå’n The who-låt.  Det låter väl fint? Det blir bra.  Jag ser verkligen fram emot drängpackade Hedebor, regn, kyla och fjäll.

Nyss hemkommen från en resa till ett Tallin indräkt i dimma  och St. Petersburg som påminner om Venedig, med palats och stigande vatten under broarna. Vi hade tur som fick möta solen eftersom det finns väldigt få soldagar där. Guiden berättade  det om och om igen, hur tur vi hade det med vädret.

Det var med värmehon talade om Peter den store som grundade staden medan vi tittade storögda som barn ut genom sightseeingbåten. Om hans liberala hållning gentemot kvinnor och människor från andra länder.  Att man under hans tid byggde moskeen, synagogor, buddisttempel jäms med kyrkorna. Han som var väldigt lång men hade ett litet huvud och små händer och som hellre ville bo i  ett  torp med lågt i tak än i de stora palatsen. Hon glömde berätta om kriget i Poltava och om de mer  ”intressanta” tortyrmetoderna som den ryska hären använde sig av för att inge skräck hos fienden. Att svenska officerare plev spetsade i analen. Alltså uppsatta på pålar. Låter som en death metaldröm. Nu mår jag illa. Golvet sjunker och stiger.

Helt sjukt i Tallin. Jag drogs mot en antikaffär för att de spelade ”Bring your daughter to the slaughter” och pratade med min resekamrat om de inglasade föremål av allehanda ting från tredje riket. SS-prylar, Hitler  i en klocka från 40-talet, tändsticksaskar med Luftwaffemotiv, Stalinflaggor och Stalintavlor.

– Detta är ju heeeelt sjukt, sade jag på svenska. Varpå affärsidkaren tillade på ryskbrytande engelska (det bor många ryssar i Estland, ni vet motivet som de nationalistiska ryssarna inte ville att de skulle flytta på, demonstrationerna som följde o.s.v)

– We have everything. If you want communist things we have that and if you like nazi things we have that too.

Intressant salesmanship. Väldigt tolerant och öppen…Eller vad säger man?!

Jag kollade in rödaarméhattarna och funderade på vilka som skulle kunna tänkas köpa SS-kitchprylarna. Vanliga skandinaviska turister? Vi befann oss ju  i turiststråket. Till dunket av ”Sommartider hej, hej!” rullade de överförfriskade  raggarna från Norrköping runt, runt i Tallin. Rysk folklore på restaurangen Troika och tonåringar i folkdräkt som sjönk ryska visor på torget utanför till blixtrandet av turisternas kameror.

– Titta vad pappa köpt? Vet du vad det här är? Nähä, då får nog pappa förklara för dig. Jo, du förstår lilla gumman, att han där, mannen i mustasch gjorde en del dumma grejer för länge sedan, men det behöver vi inte prata om nu. Vi tar det sedan. Jaha, du vill ha den. Jamen då köper vi den men först ska pappa pruta litegranna för står du.

Fick kontakt med Ylva Lundin idag som jobbar för en av alla Hälsingetidningar. Försöker få folk att skriva om vårt kommande gig i Söderhamn. Do It Yourself.  Synas , höras och sälj lite av dig själv så blir du fri.

Hon frågade i mailet om någon i bandet kunde tänka sig att göra ett gästinlägg den här veckan. Det är en metalblogg. Jag funderar på att skriva om Djävulen och mitt förhållande till honom/henne. Det blir en ambivalent historia. Jag är ingen vidare metalbrud. Jag har ju sjungit jazz god damn it…

Ylva Lundins metalblogg

Ja,ja. Jag ska sjunga ”Highway to hell” på lördag och jag gissar på att jag står vi ett vägskäl här. Crossroad. Sälja sin själ eller inte.

Jobbigt telefonsamtal ikväll. Konstigt att det kan vara komplicerat redan innan man kastat loss.Kan inte skriva mer om detta.

Nastarovija!!/ Julia