Filed under: The life of Norma | Etiketter: Amy Winehouse, Debaser, Debaser Slussen, Henry Rollins, Jay Reatard, Krulligt hår, kultur, musik, Onaniasmerande, Penntroll, Rock, Rockenroll, Stephen Pope, Stockholm
Förra lördagen var jag kär i Jay Reatard. Men bara en dag. Jag gillar folk på scenen som ter sig som halvstörda, lättautistiska, lättaspbergianska och jädrigt förbannade. ”Turn the F#”¤ING MONITORS UP!” NOW! Tack! Sedan att den personen är ett underbarn, vars enda nöje bestått av att ägna all tristessrelaterad dötid åt gitarren i tonåren för att senare spruta ur sig livsenergi eller dödsenergi på massan, gör ju det hela gudomligt onaniasmerande. Tusen projekt och tusen band senare så står pojken på Debajser (Debaser) i Stockholm livs levande fredagen den 27 mars 2009 och får mig att le. God Damn! I’m in löööve!
Penntrollet (basisten) Stephen Pope gjorde ju allt ännu roligare. Förbannat kul! Och bra. Krulligt hår är så oöverskattat. Shake it! Min bild som dök upp i näthinnan visade syner av en chipsätande rockenroller med tv-spelet i ena handen och basen i den andra och fisen vällagrad någon annanstans. Jag blir så glad av sådana människor.
En Adam från London (brat) öste galla över basistens ….(orkar inte ens skriva) han ville imponera och blablabla. Irriterande översittarbritter med kolonialism nedärvt i bröstmjölken. ”Look, sir! Jag har ett vedträ!”
De gillade mitt hår iallafall, så mycket att Mr. Pope ville äta av det. Krulligt hår rules!
Tack för en fantastisk spelning!
Jay reatard har på sin blogg http://www.jayreatard.blogspot.com listat folk som också lyft scenshowen till en högre nivå. All the rock’nroll ass holes..
Im not the only one .
Guns n’ Roses
AC/DC
Keith Richards
Nirvana
Queens of the Stone Age
Akon
Bjork
Henry Rollins
Jay Reatard
Danzig
KISS
Green Day
Fall Out Boy
Dipset
The Misfits
Tool
Marilyn Manson
Panic at the Disco
Nickelback
Norma Bates Blogg 
