Norma Bates Blogg

Vilken ångest igår. Höjdpunkten var fladdermusen som flög inne på Debaser. Antar att den letade efter sina systrar och bröder i publiken på KHOMA-konserten. Looking for some cold blood…

Jag brukar som regel älska att hata sådan musik som Khoma gör men jag blev, typ, KHOMA-frälst igår. Fantastiskt gig. Helt underbart jävla bra.

P.g Lost också. Vacker och storslagen ångest. Ljudmattor som äter sig in i ditt kött och omformar din själ.

Fladdermusen– Christian trodde att han försökte rädda den, men enligt min uppfattning var han på god väg att döda den stackars lilla fladdermusen, genom att måtta handen mot den och genom att försöka nita fast den med foten. Jo, Christian- du gjorde en fantastiskt heroisk insats igår. Vakten bad dig att ta det lugnt. Det är humor att du har en annan uppfattning och ser dig själv som Batmans räddande superhjälte när du i själva verket var dess största, existentiella hot.

Det gick till slut bra. Fladdermusen flög ut genom porten säkert halvt sönderslagen men vid liv.

Pratade om jazzlinjer med Christian (Totalt Jävla Mörker), som jag envisades med att kalla Tomas hela kvällen, ända tills han påpekade detta efter några timmar.

Jenny och jag har slutit ett avtal om ångeststopp ikväll. Nu blir det inget mer av det. Vi tar in hjärt- och lungräddningsteamet så att vi är garderade, någon tar morfin mot gallstensanfall, någon i bandet söp igår på väg hem i tunnelbanan. Ensam. Någon håller på att bryta ihop. Men nu ska vi ta det jävligt cool och bara ha roligt.

Så här kan man sammanfatta allt som händer just nu. Fantastiskt!

/Julia